När uppsägningsbeskeden kommer inom den närmsta tiden ( mot slutet av mars) förespråkar Team Euromaint (TE) att allt arbete läggs ner av de fast anställda och att man samlas i mitten på verkstadsgolvet. OM ledningen försöker ”portionera ut” uppsägningarna (lämna besked till några i taget) är det viktigt att de fast anställda är enade och samlas när den första ”portionen” delas ut. Men innan folk samlas är det viktigt att alla viktiga verktyg, eventuella maskiner och viktiga delar i produktionen, låses in i skåp eller göms undan. Det kommer att hjälpa arbetskamraterna i bemanningsföretagen att slippa begå strejkbryteri och kunna hänvisa till komponentbrist eller verktygsbrist för att slippa bryta strejken. Alla bör redan nu undvika att ”slå larm” när nödvändiga komponenter är slut (det får ledningen sköta själva).
Team Euromaint (TE) kommer även starta en insamling för eventuella strejkböter och söka pengar ur solidaritetsfonder. Vi kommer även att lansera konflikten i media. Så när det börjar så glöm inte att ta foton och filma!
Team Euromaint (TE) kommer också att förespråka att maskningsaktioner inleds den 29 mars där vi medvetet sinkar arbetstakten till ett minimum. Helst skall vi köra verkstaden ”baklänges”! MER OM DETTA I KOMMANDE INLÄGG!
Kraven är:
1. Dra tillbaka uppsägningarna då de baseras på ett kringgående av lagen om anställningsskydd.
2. Max 5 procent inhyrd personal och fast anställning i Euromaint för inhyrd personal över dessa 5 procent. I samband med detta skall inga försämringar i lönevillkor och andra villkor/ förmåner garanteras.
3. 1000 kronor i löneförhöjning
————-
Om skadestånd (från deltagare i vild strejk på stockholmsbagaren)
De strejkande kan bli dömda till skadestånd. Det är inget som går automatiskt, utan arbetsgivaren måste först anmäla de strejkande till arbetsdomstolen. Där hålls en rättegång och arbetsdomstolen kan alltså döma de strejkande att betala skadestånd till arbetsgivaren.
Arbetsdomstolen kan dessutom döma att de strejkande tillsammans ska betala arbetsgivarens rättegångskostnader.
Trots att strejken varit ”vild” och inte utlyst av facket, så brukar fackföreningen betala jurister från LO:s rättskydd som företräder de strejkande (om de är medlemmar i facket) i arbetsdomstolen. De strejkande behöver alltså inte betala sina egna rättegångskostnader. Däremot brukar fackföreningen inte betala skadeståndet och arbetsgivarens rättegångskostnader.
Strejkerna på Stockholmsbagarn varade oftast ett dygn. (På ett leveransbageri får en strejk omedelbart genomslag i och med att brödet inte når butikerna, därför kan dygns-strejker ha stor effekt i den branschen.) De strejkande blev inte stämda efter strejkerna 1988 (en solidaritetsstrejk) och 1990 (en lönestrejk). Ofta så vill arbetsgivaren egentligen slippa dra saken till arbetsdomstolen, eftersom de vill att strejken ska glömmas bort så fort som möjligt.
1995 genomförde en strejk i samband med att företaget ville säga upp en tredjedel av arbetsstyrkan samt riva de lokala avtalen som vi förhandlat fram under 10-15 år. Efter denna strejk så hade arbetsgivaren säkert en press från arbetsgivarorganisationerna om att vi måste sättas dit. Tänk er själva, ett arbetarkollektiv som strejkar mot nedskärningar under en KRIS då man kunde passa på att skära ner överallt! Då måste arbetsgivaren åtminstone visa att det KOSTAR. Så då blev de strejkande stämda.
När de som hade strejkat fick brev hem i brevlådan om att de blivit stämda, så tyckte många att det var obehagligt. Där hemma går man kanske och grubblar över om man har gjort rätt. Och kanske frun/mannen/mamma/pappa/barnen säger: Vad var det jag sa! Det där skulle du aldrig gjort! Så det är viktigt att samla arbetskamraterna och prata och stötta varann i samband med att beskedet kommer.
Innan en strejk kommer upp i arbetsdomstolen så brukar det vara förhandlingar mellan fack och arbetsgivare. De kan leda till förlikning och att stämningen dras tillbaka, men så blev det inte denna gång.
Det hade funnits en urgammal lagregel som sa att skadeståndet för vild strejk skulle vara 200 kr. (Jag kan faktiskt ha viss förståelse för att den regeln ändrades, 200 kr var ju ett skämt.) Vår strejk 95 var den första som dömdes enligt de nya reglerna, då 2000 kr ska vara ”normalskadestånd”. De strejkande dömdes till att betala 1700 kr var i skadestånd. Att domstolen dömde ett lägre skadestånd än 2000 kr beror på att strejken var kort. Plus 700 kr var för arbetsgivarens rättegångskostnader. 2400 kr var alltså. (Kan ev. återkomma i skadeståndsfrågan om vad som kan vägas in i bedömningen av skadestånd, alltså vad arbetsdomstolen tycker är förmildrande eller försvårande omständigheter.)
När domen föll så var det en del sura miner bland arbetskamraterna. Visst, vi hade vunnit striden, jobben och avtalen blev kvar, men de hade förlorat en dagsinkomst och nu dessutom 2400 kr, rätt mycket pengar 1995 för en vanlig arbetare. Den slanten hade man hellre satt på hästar. (Ursäkta om jag skojar med en del av mina kära f.d. arbetskamrater men travet var fan religion.)
Trots att vi som visste om reglerna, hade sagt att det kan bli skadestånd så morrade vissa ändå.
Vi drog genast igång en solidaritetsinsamling. Grundplåten i insamlingen var bidrag från de arbetskamrater som av olika skäl (t.ex. semester, sjukdom, ledighet på grund av skiftgång etc.) inte hade deltagit i strejken. Det var inget tvång, men de flesta bidrog med varsin dagsinkomst. (De strejkande hade ju redan förlorat en sådan.)
Vi ordnade också tomburksinsamling, loppis med mera. Vi satte upp ett anslag där man vecka för vecka kunde följa hur insamlingen gick. Rätt irriterande för cheferna att vi lyckades använda även domen till att stärka den kollektiva självbilden!
Förslag att vi skulle försöka spela in skadeståndet på Solvalla röstades ner.
Vi fick in mycket pengar från andra arbetsplatser! Dels var det fackklubbar, sektioner och avdelningar som skänkte pengar, dels var det folk på andra arbetsplatser som gick med bössa bland sina arbetskamrater och skramlade.
Det fanns även politiska föreningar som bidrog, och det skramlades i samband med olika möten (exempel: Insamling på 8-mars-evenemang i Katrineholm).
Att det kom in mycket pengar utifrån stärkte arbetarkollektivets medvetenhet om solidariteten inom klassen. Många blev lika positivt överraskade som de först blev sura!
I slutändan så fick vi ihop alla pengarna, dvs ingen av de strejkande behövde betala något själv (förutom den förlorade dagsinkomsten).
Om man har en strejk på gång så bör man inte utlova till arbetskamraterna att ett eventuellt skadestånd kommer att samlas in av andra. Men man kan iaf berätta att det är vanligt att andra bidrar, för att de tycker att det är bra när några säger ifrån och tar strid.
Kom ihåg att vi inte får bli lurade av varken facket eller ledningen att återgå i arbete innan kraven är uppnådda. Jag ser hellre en nedläggning av skiten än att förlora nått som skulle bana vägen att att arbetsgivarna sänker löner och villkor för hela landets arbetande befolkning.
Kom ihåg att landets arbetsgivare kollar på exemplet Euromaint och är 100% säkert att en förlust skulle sätta signal för en landsomfattande nedmonmtering av våra rättigheter och löner!
Efter samlingen måste vi tåga från spår till spår i demonstrationståg! Jag kan hjälpa till att göra lite plakat!
Personligen tycker jag vi låser in alla på kontoret tills kraven är garanterade. Lite i fransk stil!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4923905.ab
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?showResults1842754=true&a=1522557&d=22584http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?showResults1842754=true&a=1522557&d=22584
http://www.sr.se/ekot/arkiv.asp?DagensDatum=2009-04-08&Artikel=2755737
[…] är väl inte en slump att arbetsplatsbloggen för Euromaint-arbetare på golvet för bara 3 dagar varslade om vilda […]
Intressant att kolla tillbaka på detta. Men hur blev det. Har de fast anställda stöttat fast anställning för de 70 % av de anställda som redan är inhyrda på EM Bulltofta?
Eller är det så att de nöjjer sig med att vara lite finare och viktigare än oss andra?
dom fasta ser ner på inhyrda.. så är det överallt, dom ses som inkräktare.
Ja fast det är en dum inställning. Det splittrar enigheten bland arbetare. Istället för att se sig själv som en del av en ”arbetararistokrati” (fast anställd). En sådan inställning gynnar bara arbetsgivarna och splittrar oss.
De flesta inhyrda vill ha fast anställning. Särskilt om vi tar ombyggnadsverkstaden där ca 200 st är inhyrda och egentligen arbetar med sånt som fast anställda skall göra. På ombyggnadsverkstaden har man väl knappast snott någons jobb. Man har bara slutat att fast anställa personal. Sen har man köpt ut en del fast anställda.
Istället för att se oss som inkräktare borde man se oss som arbetskamrater. Bara så kan man också ta fighten mot arbetsgivaren. Nått annat är bara dumt. Man skall sluta gnälla och göra nåttistället.
[…] 1. Strejka vilt när uppsägningsbeskeden kommer […]